Roadtrip

Då har jag kört min första roadtrip här i USA, tillbringade 13 timmar i en bil denna helgen. Men jag lyckades, utan krockar och poliser. Jag, Charlotte, Helenah och Sophia körde ner till Patrik i North Carolina. Jag tyckte de borde se en del av USA som de INTE kommer upptäcka här i D.C. Folk är minst sagt annorlunda där nere, något jag gillar starkt. Vi hann gå runt i "stan", äta på Osaka (som sig börs, japanskt, billigt ställe som jag alltid äter på minst en gång när jag är hos Patrik) och självklart en del fest. Denna gången hade de temafest, GI Joe and the hoes. Jag är alldeles förmycket av en dam för att springa runt i bikini och en kjol på en fest med en massa kåta, fulla amerikaner som är pyttesmå (hallå, de är ju inte ens 21, de flesta), och förresten har ju jag mitt på det torra ändå;-) Ja, det var denna helgen det. Så nu är det åter en veckas hårt pluggande som gäller, och lite jobb så jag har råd att leva!=D

Bilder från resan finns, som vanligt, på facebook; http://www.new.facebook.com/album.php?aid=60468&l=cd5ee&id=503844223

Sov gott, för det ska jag! ;-)

Mammor med höga klackar

När jag gick i gymnasiet så hade vi de där trevliga håltimmarna. Vid ett sådant tillfälle fick vi för oss att vi skulle gå och fika på Åhléns. Vi sitter där i godan ro, jag börjar se mig runt och upptäcker att vi sitter i ett hav av barnvagnar, mammor och skrikande barn (hur man nu kan sitta i godan ro?) då jag förvånat uttrycker; "Vad slitna alla mammor ser ut...?!" Problemet var inte att jag sa detta utan att jag sa det väldigt högt. Allt avstannade för några sekunder, mammorna såg förvirrade och lite ledsna ut men snart var de i full fart med att få tyst på barnen igen. Ända sedan det tillfället har jag, förutom att vara noga med att inte säga något liknande högt igen, alltid sett på hur mammor ser ut. I Stockholm är mammor modelejon, sminkade och stylade till tusen. Helst ser barnet ut som en liten kopia ur en Prada-katalog för barn. Mammorna springer runt i sina 8 cm klackar, runtdragandes på tunga barnvagnar, gärna i vägen för oss vanliga fotgängare. Jag blir lika förvånad över hur dessa mammor orkar se så fixade och fina ut när de har ett litet barn som borde ta all tid bort från smink, kläder och friserade hår. Men nej, de ser mer ut som det bara har skaffat sig en ny attribut. Jag önskar jag hade orkat se lite mer ut som dom, fast utan barn...


Oj, oj, oj...

...om jag tyckte jag pluggade mycket förra terminen, fuck vad jag pluggar nu! Inte för att det är svårt som förra terminen, men denna kvantitet gör mej GALEN. I natt när jag hade suttit med en essä i ca 6 h, och diskuterat ämnet med Lovetta en del, så skulle jag sova vid 1.30. Tror ni jag kunde somna eller?! NEJ, efter att ha läst 40 sidor på datorn så när jag blundade flimmrade det framför ögonen. Hjärnan gick på högvarv och försökte ordna upp allt som ska göras. Så kl.2.30 gick jag upp och svalde två sömntabletter, äntligen slutade hjärnan tänka=) Sen var det bara att stiga upp vid 8 och gå till skolan. De försöker förklara det politiska systemet för oss, det är inte lätt. Speciellt inte på för lite sömn, är det någon som fattar det och vill förklara för mej så snäääälla gör det!=)

I helgen var jag hos min underbara pojkvän. Jag överraskade honom... tihi! Patrik blev jätteglad "vad gör du här?!". Trodde han kanske inte skulle uppskatta det men det gjorde han. Så helgen bestod av mys, mat och bio. Helt wounderbart. Såg faktiskt till och med två bios, "The Dark Knight" och "Burn After Reading". De var väl bra båda två, Batman bättre än den andre. Äsch, jag skriver inget av vikt. Skriver vid ett senare tillfälle när jag faktiskt vet vad jag ska skriva. Och snart kommer den bästa maten jag har ätit på denna sidan jordklotet, nästan i alla fall... Honey Tempura Chicken! *Mums*

Bye bye & tjing tjing

The word is SUPERVISOR

Okej, för att göra en lång och särtsam historia något kortare; vi har haft problem med att få internet till vår lägenhet. Vi ska använda oss av ett bolag som heter ComCast och de skulle ta dem två veckor att komma. De skulle komma idag mellan 12-15. De skulle ringa när de var på väg. Vi hade lektion till 13 så efter ha suttit på en riktigt dryg lektion så beger vi oss hem vid 12 (ComCast har fortfarande inte ringt), är hemma 12.35. Då finns det en lapp på dörren, det har redan varit hos oss. Jag blir skitarg, ringer bolaget som inget kan göra mer än att kontakta killen som skulle fixa det. Så vi väntar.... ingen gubbe. Ringer upp dem på nytt och efter att ha sagt en hel hög med grejer, på ett trevligt men ändå ett bestämmt sätt så får vi datumet den 26 sept!!!! Det innebär att jag ska ha varit i detta jäkla land i en månad och fyra dagar utan en egen internetuppkoppling. OACCEPTABELT!! Jag blir helt slut och jätteupprörd, ringer mamma och är förstörd. Då kommer vår underbara rumskompis hem, hon ser mej och säger; "Im calling my dad". Liz komer tillbaka efter ca 15 min, vi har tid IMORGON kl 9-12.... inga jävla 13 dagars väntetid. Alltså är ordet man ska utnyttja i United States of America är SUPERVISOR!! Kanske inte blev en så kort historia....

Shopping

Igår fyndade jag, BIG time. Det finns en affär precis där vi bor som heter Marshall som är en typ av outlet butik. De säljer saker som inte har blivit sålda eller om de har beställt förstora kvantiteter av en vara. De har allt möjligt, kläder, skor, väskor, heminredning osv. Jag hittade en klänning (som tydligen är ett känt märke här) som har kostat $240, jag fick den för $30!!! Och som alla modebloggare så måste jag ju ta en bild och lägga ut av underverket. (Hoppas mamma får möjlighet att gå in och se den så hon inte tycker jag shoppar dumma saker.)



Jag köpte även en kofta som jag blev helt förälskad i... Den är grå och jättefin, den har jag dock ingen bild på!=( Den gjorde jag ett fynd på $30 istället, inte lika mycket, men oj vad kär jag blev. Vad har annars hänt? Skolan... väldigt mycket att läsa, till och med jävligt mycket att läsa. Plus att jag måste fixa med kriminologikursen vid SU oxå. Lifes a bitch, men en rolig bitch. Jag måste dock läsa grammatik igen, rädd att jag kommer ta självmord.

Det var lite av en tropisk storm här i lördags, eller det skulle vara det. Det innebar i realiteten egentligen bara en massa regn. Som ett lite busväder hemma. Vi fick för oss den smarta idén att vi skulle gå till shoppingcentret för lite asiatisk mat, dumma tankar man kan få. Jag blev dyngsur, även när jag hade en regnkappa på.

Det har varit en del party här, börjar känna mig som 18 år igen, fest både fredag och lördag men utan Ida och Cissi och alla. Fast en av tjejerna skratta exakt som Ida så det får mig att känna mig trygg!=) Så för lite party bilder kan ni som vanligt gå in på facebook (http://www.facebook.com/album.php?aid=57378&l=10c37&id=503844223). Vi hamnade i Adams Morgan som är lite av en hippigare del av DC där många studenter hänger. Det finns bilder från stadsdelen i samma mapp som länken ovan. Vi hamnade på Madams Organ, och jag gillade verkligen musiken. Det blev en lyckad kväll! Oh well, lika bra att vända tillbaka till böckernas värd såhär en söndagskväll. Hoppas ni har det bra hemma, tänker på er! Blir glad över alla kommentarer ni skriver;

Ömer - klart jag är rädd om mej, vill ju inte dö heller! ;-)

Ida - Bra jobbat. Det som letar han(hon) finner...

Maj - Jag saknar kassler, kasslerpasta utan kassler är inte så gott har jag kommit på=( Vartdet bra mer räkor? Snart är det dock inte Esas kassler pasta utan Majs alldeles egna kassler/räkpasta! Nej, du borde flytta till DC tycker jag!

Tjing!


Länk

En länk till lite bilder från Washington som jag har lyckats ta med mina paparazzokunskaper. "Det kommer mera..."
http://www.facebook.com/album.php?aid=57378&l=10c37&id=503844223

Kamera!

Nu har jag ÄNTLIGEN köpt mig en egen kamera, och den är vinröd/lila och funkar jättebra. Så på några få timmar har jag blivit en extremt talangfull paparazzofotograf. Tagit foto på rumpor, ben, fontäner, människoätande rumskompisar och så vidare. Jag har ju missat att ta kort på så mycket och efter en mycket eftertänksam och oroad mamma sa "har du verkligen råd med en kamera?" "Men åh mamma, jag är ju bara i USA ett år och jag lär inte bli rikare under denna tid", så inhandlade jag den för under $200, vilket är ca 1250 kr. Vilket kap! Bildbevis på min talang kommer så fort jag kommer ihåg att ta med sladden.

Lite info är efterfrågad så ja, jag delar rum med en svensk tjej vid namn Charlotte som är 27 och som inte är en two-faced människa (se inlägg nedan) ;-). Det funkar kanon. Vi delar en lgh med två amerikanska tjejer vid namn Liz och Lovetta, det är 24 resp. 23 och som är väldigt trevliga. Liz sover konstant och Lovetta är lite svår att få kläm på vad hon säger från time to time, men jag börjar fatta mer (jäkligt mycket slang, mörk tjej...). Amerikanerna i DC är nog lite annorlunda från resten av den generella bilden av detta "folkslag", inte så många tjocka människor och folk lever faktiskt utan bil i denna stad. Sedan är ju oxå DC den stad i USA som har flest invånare med högre utbildning vilket (tror jag, jag har läst någonstans att ju lägre utbildning, desto större risk för övervikt??!!) innebär att de stressa över allt för att hinna i tid till alla sina viktiga möten. Och folk tar sig på VÄLDIGT stort allvar här i DC, lite för stort ibland till och med. Men de som är här är i alla fall ambitiösa så det ska vi inte ta ifrån dem. De är här för att lyckas....! Många av de svenska tjejerna är lite mer laid back och njuter av värmen och upplevelsen.

Än så länge har vi inte haft några lektioner utan bara intro. dagar. Första skoldagen börjar imorn och det är himla softa dagar, plus att vi är HELT lediga varje fredag, klagar inte!!! Det kommer vara kanon när jag ska ner till Patrik för då kan jag redan flyga ner på torsdagskväll och flyga hem på måndagsmorgon eftersom lektionen börjar först vid 12 *jippi* Jag kommer läsa en del engelska (eller amerikanska som det faktiskt är :-S), en skrivkurs eftersom jag kommer att gå med en del journalistintresserade svenska. Vi ska lära oss att skriva arbetsansökningar (det kan jag ju inget alls om efter mitt jobb som CV-granskar *suck*). Vad blir det med, jo en kurs i det amerikanska samhället, marknadsföring och sedan business. Sedan så nästa termin kommer vi göra ett internship där jag kommer söka mig till ett företag inom marknadsföring. Så där har ni en del fakta att bita i. Och nu är jag trött i fingrarna. Vi ska tydligen undersöka tunnelbanesystemet idag, åka och hoppa upp och se vart vi hamnar?? Liiite skeptisk men vad gör man inte för kamratskapet...? 

Hoppas ni har det bra hemma, ikväll blir det kanske tv-tittning i tvättstugan igen. Och jag måste lägga upp världens gulligaste unge med världens mjukaste gosedjur bara för att jag är väldens stoltaste gammelmoster. Bilden är numera min bakgrundsbild.



Och tack för kommentaren, skicka fler folk. Då känns ni inte såå långt borta!♥

Nu säger jag hej då och godnatt eftersom ni får ska sova snart igen!

Puss & kram





 

RSS 2.0