Theresia-livet, universum & gräsänka

När jag gick i gymnasiet så hade vi de där trevliga håltimmarna. Vid ett sådant tillfälle fick vi för oss att vi skulle gå och fika på Åhléns. Vi sitter där i godan ro, jag börjar se mig runt och upptäcker att vi sitter i ett hav av barnvagnar, mammor och skrikande barn (hur man nu kan sitta i godan ro?) då jag förvånat uttrycker; "Vad slitna alla mammor ser ut...?!" Problemet var inte att jag sa detta utan att jag sa det väldigt högt. Allt avstannade för några sekunder, mammorna såg förvirrade och lite ledsna ut men snart var de i full fart med att få tyst på barnen igen. Ända sedan det tillfället har jag, förutom att vara noga med att inte säga något liknande högt igen, alltid sett på hur mammor ser ut. I Stockholm är mammor modelejon, sminkade och stylade till tusen. Helst ser barnet ut som en liten kopia ur en Prada-katalog för barn. Mammorna springer runt i sina 8 cm klackar, runtdragandes på tunga barnvagnar, gärna i vägen för oss vanliga fotgängare. Jag blir lika förvånad över hur dessa mammor orkar se så fixade och fina ut när de har ett litet barn som borde ta all tid bort från smink, kläder och friserade hår. Men nej, de ser mer ut som det bara har skaffat sig en ny attribut. Jag önskar jag hade orkat se lite mer ut som dom, fast utan barn...